Internationellt kan man se en boom för bilderböcker på 2000-talet. I Svenskfinland går startskottet en dag i april 2002 när Linda Bondestam på grund av ett missförstånd oanmäld kliver in på Sara Ehnholm Hielms arbetsrum på Söderströms förlag.
– Det var mycket nervöst att gå till ett förlag, men jag dök upp som en virvelvind, portfolion var lika stor som jag. Sara blev antagligen så överrumplad att hon genast gav ett manuskript till mig, säger Bondestam.
Manuskriptet var Linnéa och änglarna av Mikaela Sundström. Sen dess har det blivit ett tjugotal böcker för Bondestams del.
– Med Stella Parland jobbade vi traditionellt med Katastrofer och strofer om slummer och stoj så att jag fick färdiga dikter som jag illustrerade. Till vår stora överraskning och glädje blev den nominerad till Finlandia Junior och fick ett SLS-pris.
För prispengarna åkte de till Kuba för att jobba med texter och bilder samtidigt. Resultatet blev Delirium – Romanen om en hund.
– Med pekboken Gnatto Pakpak var det lite annorlunda. Jag drömde om att göra en bok som var tillgänglig för alla oberoende av språk eftersom det är så svårt att få böcker översatta och marknaden här är så liten. Jag ritade först en massa kryp och bad sedan Stella hitta på latinska namn och nonsensljud.
Arvet från Tove Jansson
Den finlandssvenska boomen sker visserligen i liten skala, med max 15 titlar per år. Men de rätt vilt sinnade barnböckerna som gavs ut gjorde att allt fler verkligt duktiga illustratörer ville arbeta med bilder för barn.
Utställningens bildkonstnär Malin Ahlsved känner sig också lockad.
– Nu när jag ser alla fina böcker tycker jag det ser så inspirerande ut. Det är en lekfull värld. Kanske skulle jag inte tänka att jag gör bilder för barn, utan för barnet i människan.
Här kan man kanske höra ekot från Mumindalen. Att Tove Jansson har haft stor betydelse för finlandssvenska illustratörer är uppenbart. Till exempel finns det ovanligt många vuxna i barnböckerna.
Lämnade Toves död 2001 ett tomrum, ett behov av nya barnböcker?
– Kanske fanns det ett tomrum, men det handlade också om att böcker blev billigare att trycka. Och i våra små kretsar kan det också handla om en personlig slump, som att Linda Bondestam dök upp just då, säger barnboksförläggaren Sara Ehnholm Hielm.
Liten marknad – stor frihet
Av de nio på utställningen är åtta kvinnor.
Hur kommer det sig att så få män gör bilder för barn?
– Det finns inga pengar i branschen, svarar Kasper Strömman, grafisk formgivare och bloggare.
De flesta drivs av en lust att berätta och att få leka. Att marknaden är så liten har ändå en positiv effekt: det befriar den finlandssvenska bilderboken från det kommersiella tänket. Det är högt i tak – man behöver inte anpassa sig till trender eller vara rädd för att stöta sig med publiken.
– Många på utställningen har ett rätt skruvat förhållande till det de skriver om. Man dras till överdriften, karikatyren och skrattspegeln. Det finns mycket svärta och inga gulliga slätstrukna bilder. Realistiska vardagsskildringar saknas nästan helt på finlandssvenskt håll, säger Maria Lassén-Seger som är redaktör för utställningskatalogen.
Lugna spel för små barn
Utan pengar går det däremot inte att göra animationer. Budgeten för Veronica Lassenius animationsserier ligger kring en miljon euro, eftersom ett trettiotal personer är involverade och ett projekt tar tre år att slutföra.
Lassenius jobbade med sitt produktionsbolag Stor Fisk i Barcelona tills familjen flyttade hem till Finland för två år sedan och grundade Pikku Kala. Tv-serien Saari har visas i sexton länder.
– Nu utvecklar vi spel av Saari, på utställningen testar vi hur det fungerar.
Ett spel är ett rymdäventyr. Då man drar fingret över pekplattan glittrar ett sjärnmoln fram och raketen plockas ihop av barnet. När man trycker på den röda knappen bär det i väg.
– Vi vill inte att spelen ska åstadkomma frustration, spelen ska vara lugna, musikaliska äventyr, säger Lassenius.
Projektet By uppstod ur ett behov. Agneta Rahikainen ville ha en broschyr att visa upp på olika mässor. ”Tänk större”, sa Berndt Arell när barnboksmakarna dök upp på Svenska kulturfonden.
Och stort blev det. Gnatto Pakpak sträcker sina tentakler mellan väggarna, en eldstad glöder i Lena Frölander-Ulfs Mörkerboksrum och i Åsa Lucanders gammaldags möblerade hittegodskontor finns animationer i en guldfiskskål och bakom ett titthål. By är en fyndigt installerad och omväxlande utställning, som definitivt är av intresse även för vuxna.
Katalogen är dessutom mycket läcker.
Utställning i Ekenäs 10.5-3.8
• By innehåller verk av bildkonstnären Malin Ahlsved, animatörerna Veronica Lassenius och Åsa Lucander samt illustratörerna Linda Bondestam, Lena Frölander-Ulf, Maija Hurme, Anna Härmälä, Christel Rönns och Kasper Strömman.
• Utställningen visas på Elverket i Ekenäs 10.5–3.8. Därefter åker den på turné i Tyskland och Norden. Första anhalten är bokmässan i Frankfurt i höst.
• Kurator för utställningen är Bo Haglund. Han har utvecklat idén med hus, som samtidigt fungerar som transportlådor. ”Det är en mobil utställning. Allt ska kunna svischas in på de mest konstiga ställen.”
• På Elverket ordnas dagsläger för barn, dramaguidningar och i dag är det byafest klockan 12–16.
• En utställningskatalog presenterar illustratörerna och innehåller fem essäer. Maria Lassén-Seger är redaktör för boken som tryckts i en svensk-finsk version och en tysk-engelsk.
• Enligt producenten Johanna Stenback på Jokowski är målet att hitta en ny marknad för finländska illustratörer.