Vad händer när man rent marknadsföringsmässigt tänker lite större än broschyr? Mycket. I synnerhet om man låter kreativa och kunniga personer från olika sfärer sammanstråla.
Det som ursprungligen var tänkt att bli en traditionell presentation av de finlandssvenska barnboksillustratörerna på en gigantisk bokmässa i Frankfurt där Finland i höst kommer att vara temaland blev någonting mycket mer.
En expertgrupp bestående av bland andra forskaren Maria Lassén-Seger och kuratorn Bo Haglund fick i uppdrag att plocka ut nio finlandssvenska barnboksillustratörer och animatörer. Dessa fick i sin tur uppdraget att presentera sitt arbete och personliga uttryckssätt genom en tredimensionell husfasad som också får erbjuda interaktivitet med besökarna. Stora och små. Här görs ingen skillnad. Husen kommer sedan att ställas ut på tre olika ställen i Frankfurt.
Boom för bilden
Bakgrunden till hela arrangemanget är den finlandssvenska bilderboksboomen som pågått redan ett drygt decennium.
- Det ges ut cirka femton titlar per år. Det är med tanke på hela utgivningen stort, även med beaktandet att vi är en minoritet. Det här beror på att förlagen varit villiga att satsa, samtidigt som det blivit billigare att producera bilderböcker på grund av dagens teknik, säger Maria Lassén-Seger.
Finns det något som är karaktäristiskt för våra bilderböcker?
- Överlag riktar de sig väldigt öppet till både barn och vuxna, säger Maria Lassén-Seger.
Hon lyfter även fram den såkallade "skruvade humorn".
- Christel Rönns böcker handlar ofta om en svår tematik, men den visas genom en karikerad skrattspegel. I Linda Bondestams böcker syns i ställer ett anarkistiskt drag.
Varför är då den finlandssvenska bilderboken så het?
- Vi lever i en visuell kultur. Det har överlag skett en uppgradering av bilden i vår kultur. Då är det naturligt att strålkastarljuset riktas mot bilderboken. Den är het lite överallt just nu, inte bara i Finland, säger Maria Lassén-Seger.
Ljuvligt och krävande
Annars har hon svårt att hitta några entydiga drag som skulle göra att bilderna utmärker sig stilmässigt på den internationella marknaden. Mångfalden är så stor. Det kan man hålla med om. De nio som skall representera Finland i Frankfurt är verkligen olika.
På utställningen alternerar glada, näpna dockhusliknande illustrationer, bland annat Christel Rönns med Lena Frölander-Ulfs mörka rum där en varm och god brasa brinner, omgiven av illustrationer gjorda i en för dessa sammanhang ovanlig skrapkartongsteknik.
- Barn tycker om att bli lite skrämda, men det skall sluta bra, säger hon.
Själv betraktar hon sig som en sagoberättare och har i en stor del av sina böcker haft en avgörande roll också när det gäller själva texten och idén till berättelsen.
Att arbeta tredimensionellt har varit enbart positivt.
- Helt ljuvligt. Jag märker att inuti mig bor en liten arkitekt, säger Frölander-Ulf.
Kärvt med pengar
För barnboksillustratörerna Linda Bondestam och Christel Rönns gäller inte riktigt samma sak.
- Jag tycker att man märker att vi två är mer illustratörer och inte scenografer, säger hon och blickar ut över sitt eget dockhusliknande bidrag och kollegans som breder ut sig bredvid.
Ingen av barnboksillustratörerna i Galleri Elverket sätter orealistiskt stora personliga förhoppningar till Frankfurt. Där är man ändå en droppe i havet, men samarbetet ger ändå hela genren ett klart lyft och ökad synlighet.
- Vi är inte konkurrenter utan en vänlig arbetsgrupp, säger Linda Bondestam.
- Alla gör så olika arbeten. Jag upplever inte att vi illustratörer direkt tävlar om samma jobb, säger Christel Rönns.
Hemma i Finland råder kanske en boom, men såväl Rönns som Bondestam är medvetna om att de är ekonomiskt kärva tider inom branschen.
- Det här två senaste åren har det varit väldigt tyst på jobbfronten, säger Christel Rönns.
Print on demand, tillvägagångssättet att trycka upp endast små upplagor i gången beroende på efterfrågan, har kraftigt sänkt barnboksillustratörernas möjligheter till bra royalty. Översättningar av böcker ger inte heller alltid den utdelning man hoppats på.
- Man får jättelite, säger Linda Bondestam bekymrat.
Inom branschen finns också en känsla av att textförfattarna gynnas i stipendieutdelningarna framför illustratörerna. Linda Bondestam som just nu åtnjuter ett sällsynt långt stipendium på tre år klagar inte, men bävar inför framtiden.
Missa inte tanten
Framtiden ja. Den som lever och blir gammal blir kanske dement en dag. Den tematiken är inte främmande för den finlandssvenska animationsvärlden, inte heller i bilderböckerna.
- Här finns ofta många gubbar och gummor representerade. Äldre personer helt enkelt. Jag ser inget fel i det, men det är ett fenomen som ibland har kritiserats, säger Maria Lassén-Seger.
Den som besöker BY-utställningen skall för allt i världen inte missa en underbar "Love story" i huset Lost Property office. Den fem minuter långa animationsfilmen av Åsa Lucander som själv är stationerad i London, bygger på en dement tants upptäcktsresa i en hittegods affär där hon är på jakt efter sina borttappade grejer. Där hittar hon mer än hon kunnat drömma om.
Filmen och dess inramning på BY-utställningen är en känslosam och berörande upplevelse, inte minst för den vuxne. Det gäller att titta noggrant på alla detaljer, inte missa det lilla titthållet på väggen. Inte missa något av de nio husen.