Glada skratt hörs i Ateneums pampiga trappa. Ett sällskap är på väg uppåt och försvinner in i Ateneumsalen varifrån snart hörs musik och ännu mer rungande skratt.
Ateneum, liksom så många andra museer, är i dag mer än en plats där man begrundar vacker konst. Museernas nuvarande och framtida expansiva roll behandlas även i en bok den nytillträdda Ateneumchefen varit huvudredaktör för (Encouraging Collections Mobility: A Way Forward for Museums in Europe, 2010).
– I slutet av 1900-talet tänkte man sig att museerna skulle utvecklas till nöjespalats eller tempel. Jag tror att man måste inse att förändringar kommer men att vissa saker inte förändras och då tänker jag på mötet mellan konstverket och publiken, säger Susanna Pettersson.
– Det bästa i världen är att se när någon blir berörd av ett konstverk.
Susanna Pettersson tillträdde som direktör för Ateneum i oktober. Utställningsprogrammet 2015 är därmed uppgjort av hennes företrädare, Maija Tanninen-Mattila som nu leder Helsingfors stads konstmuseum.
Den pågående utställningen Sibelius och konstens värld fortsätter till slutet av mars och därefter satsar Ateneum på Ismo Höllttös fotografier. Året avslutas med en annan stor fotoutställning, denna gång med foton tagna av mästaren Henri Cartier-Bresson.
Konkurrerar Ateneum med Helsingfors stads konstmuseum?
– Nej, vi kompletterar varandra. Ju fler stora levande museer i en stad desto bättre blir resultatet. Tillsammans kan vi göra så mycket mer och därför vore Guggenheimmuseet bra för hela fältet.
– Ett Guggenheimmuseum sparrar oss. Frågor som Vem vinner på det?, Vem gör vad? och Hur arbetar vi? är viktiga.
Beroende av donatorer
Skulptören Auguste Rodin (1840-1917) är alltså huvudperson i en kommande utställning på Ateneum. Utställningen genomförs i samarbete med Nationalmuseum i Stockholm.
Rodin var under sin samtid oerhört populär bland privata konstsamlare och vi kommer in på Susanna Petterssons specialområde som hon har forskat i och disputerat på – Finska Konstföreningen och konstsamlarnas betydelse för museerna .
– Ateneum är beroende av sina donatorer och utan dem skulle museet inte utvecklas, säger Pettersson.
I Finland kom både konstutbildningen och konstsamlandet igång efter att Finska Konstföreningen grundats 1846. Före det fanns ingen konstmarknad att tala om.
Susanna Pettersson lyfter fram fyra samlare – Otto Wilhelm von Klinkowström (1778-1850), Fredrik Cygnaeus (1807-1881), Herman Antell (1847-1893) samt paret Fanny och Paul Sinebrychoff (1859-1917). Viktigast, med tanke på Ateneum, är Antell. Han var Finlands första professionella konstsamlare och donerade sin förmögenhet och sin samling till storfurstendömet som deponerade den hos Finska Konstföreningen som i sin tur placerade den på Ateneum.
– von Klinkowström ville kommunicera via konst och köpte in verk från Centraleuropa men han var ingen ambitiös samlare. Fredrik Cygnaeus representerade det fosterländska bildningsidealet och ville äga minst ett verk per konstnär, säger Pettersson.
– Också Fanny och Paul Sinebrychoff visste vad de ville. De var barnlösa och hade konstsamlandet som ett gemensamt projekt. Deras samling började med finländsk konst och sedan byggde de på med svenska och europeiska målningar.
Fanny och Paul Sinebrychoffs konstsamling lade grunden till Konstmuseet Sinebrychoff. Fredrik Cygnaeus samling resulterade i numera stängda Cygnaei galleri. Var verken i galleriet ska landa diskuteras som bäst.
En önskedonation i form av ett praktverk till Ateneum vill Susanna Pettersson inte utnämna.
– Vi har kontakt med rätt många privata samlare på fältet och de lånar oss gärna verk till utställningar. Vad mer kan man begära?
Två anmärkningsvärda donationer under senare år tål att lyftas fram. Rolando och Siv Pierraccini donerade en samling italiensk grafik från 1900-talet som så småningom blir utställda. Och läkarparet Nanny och Yrjö Kaunisto donerade 35 Schjerfbeckmålningar till Ateneum för tio år sedan.
Susanna Pettersson inledde utmaningen på Ateneum med att samla personalen till ett veckolångt seminarium med fokus på att tänka stort och ambitiöst. Målet är att förverkliga sloganen Ateneum – the coolest National Gallery in northern Europe.
Finns det något som oroar dig?
– Det vore lätt att säga att jag är rädd för att resurserna ska sina men jag är inte ängsligast för det. Jag oroar mig för att energin och idéerna ska ta slut. Men det kommer inte att hända på länge än!