Det är bra att tankesmedjan Magma äntligen ägnar en rapport åt frågan om vad en "hållbar kulturpolitik på svenska i Finland" kunde vara. Trots att den lilla skrift som gavs ut i torsdags närmast är en språngbräda för fortsatt diskussion och fördjupad forskning, lyckas författaren Maria Hirvi-Ijäs tangera ett par viktiga frågor.
En sådan är konstaterandet att språkpolitik inte kan skiljas från kulturpolitik, vilket antyder att språkbaserad konst och kultur borde ha en speciell angelägenhet för minoriteten. Logiken är tydlig, men bäddar tyvärr för en diskussion där, exemplevis, litteratur ställs mot bildkonst på ett lite olyckligt sätt.
I rapporten går Hirvi-Ijäs också igenom den finländska kulturförvaltningen samt analyserar den svenska kulturens styrkor, svagheter, hot och möjligheter. Till hoten räknas en stagnerad kulturpolitik och till möjligheterna hör en aktiv kultur- och kvalitetsdebatt.
Inför 2015 uppmanar Magma nu folktinget att vrida upp sitt kulturpolitiska engagemang. Kanslichef Markus Österlund sade i torsdags att han betraktar uppgiften som lite väl omfattande, men visst vore folktinget ett bra forum för fortsatt diskussion. Dess demokratiska förankring skulle ge den en legitimitet som inte riktigt kan uppstå inom någon annan enskild organisation.