På Bowery i New York, på gränsen mellan Chinatown och Soho, ligger ett av Leevi Haapalas favoritmuseer – The New Museum. Museet, som öppnade 2007, ser som sin mission att presentera unga konstnärer som representerar hela världen och som står på gränsen till genombrottet.
Som bäst pågår Triennalen 2015 med utställningen Surround Audience i The New Museum. Triennalens mål är att undersöka framtidens kultur via samtidskonst och detta är även målsättningen för Surround Audience.
Leevi Haapala har nyligen sett Surround Audience och är entusiastisk.
– Här har vi en generation unga konstnärer som på olika sätt försöker gestalta vår samtid. Visst är det utmanande!
Raskt drar Haapala en parallell till den kurs han nu, i egenskap av professor vid Konstuniversitetet, leder. Kursen heter Vaikuttava kuva (Bilden som gör intryck).
Kursdeltagarna försöker gestalta hur digitaliseringen påverkar konsten och identiteten. Vilken bild av oss själva förmedlar vi via de sociala medierna?
– Det handlar även om vår inställning till samhällelig övervakning – varför underkastar vi oss att bli övervakade av statliga myndigheter och av företag och hur förmedlar vi det i konsten? förklarar Haapala.
– Konstnärer kan till exempel manipulera sin roll och utge sig för att vara en institution, en kritiker eller en gallerist.
Femte Kiasmachefen
I början av juni återvänder Leevi Haapala till Kiasma – ett museum han är väl förtrogen med. När Kiasma byggdes arbetade han som forskare vid Centralarkivet för bildkonst och besökte regelbundet byggplatsen. Senare arbetade han i huset.
Kiasma invigdes 1998 och Leevi Haapala blir den femte chefen för samtidsmuseet, vars popularitet har hållit i sig.
Hur tycker Leevi Haapala att museet har klarat av utställningsverksamheten under de gångna 17 åren?
– Tyngdpunkterna på innehållet har varierat rätt mycket, säger Haapala och påminner om att museichefens arbete är långsiktigt.
När Haapala tillträder får han förverkliga de beslut den nuvarande chefen Pirkko Siitari har fattat. Hans egna visioner syns först i slutet av 2016.
– Kiasma har uppfyllt många förväntningar men nu skulle det gälla att se framåt. Största delen av besökarna är yngre än 30 och det känns fräscht att satsa på nästa generation.
Kiasma återinvigdes för ett par veckor sedan med en stor retrospektiv av fotografen Robert Mapplethorpe. Vad anser Haapala om den utställningen?
– Jag tycker att det är ett bekant ämne med ikoniska fotografier som nu presenteras för också en ung generation.
– Någon anser kanske att utställningen är radikal. Jag skulle säga att den är riktad till en lite äldre, välutbildad publik. Det är också en utställning som är mycket stor och väl presenterad. Hängningen har lyckats.
Efter internet
Själv vill Leevi Haapala fokusera på den nya generationen, den som vuxit upp efter den digitala revolutionen och som verkar i en tid Haapala kallar för postinternet.
Haapala vill se utställningar som presenterar nya uttrycksformer för samtidskonsten och som visar om det är möjligt för den globala samtidskonsten att hitta ett gemensamt språk.
Och vad gäller Kiasmateatern drömmer han om att kombinera bildkonst med performance.
– Dagens konstnärer kan inte längre presentera enbart rörliga bilder. Utgångspunkten måste vara hela den visuella kulturen, säger Haapala och lyfter fram konstnären Melanie Gilligan.
– Jag såg ett verk av henne på tre olika museer i Holland nyligen. Verket var detsamma men editerat på tre olika sätt.
– Det var ett scifi-aktigt verk som tog fasta på tanken att man skulle kunna se andras drömmar och alltså ett verk som var både utopiskt och dystopiskt.
Strid om posten
Valet av Leevi Haapala till chef för Kiasma ansågs inte kontroversiellt, inte förrän professor Silja Rantanen som var styrelsemedlem i stiftelsen för Nationalgalleriet, avgick i protest mot utnämningen. Rantanen ansåg att de kvinnliga kandidaterna förbigicks vid utnämningen.
Enligt Rantanen fanns det åtminstone två kandidater med större ledarerfarenhet än Leevi Haapala har. Kandidaternas namn har inte offentliggjorts.
Leevi Haapala säger att han är överrumplad av alla de gratulationer han överösts av med anledning av det nya jobbet. Silja Rantanens utspel vill han inte kommentera.
Museifält i förändring
Museifältet i Helsingfors står inför stora omställningar, oberoende av om vi får ett Guggenheimmuseum eller ej. Konstsamfundet bygger ett nytt Amos Anderson-museum och Konstmuseet Tennispalatset utvidgar sina lokaler.
– För konstpubliken är det fint med ett stort utbud men museerna måste profilera sig och hitta sina specifika roller.
– För Kiasma gäller det att bygga ett program som erbjuder något publiken inte förväntar sig. Det är inskrivet i hela konceptet.