Karaktären Ferd’nand, en klumpig, mustachprydd Medelsvensson med hatt och rutiga byxor, skapades 1937 av dansken Henning Dahl Mikkelsen, mer känd under signaturen Mik.
I Hufvudstadsbladet har serien publicerats sedan slutet av 1930-talet och blev småningom även en stor framgång globalt, framför allt på grund av att Ferd’nand sällan behöver några pratbubblor.
HBL:s serieexpert Dan Kronqvist beskriver Ferd’nand som den där lustiga gubben som alltid är med på släktträffen.
– Ingen förstår vem han är släkt med eller vad han muttrar om, men den dag han inte längre finns där kommer man att sakna honom.
Serietecknare Karstein Volle tycker däremot att Ferd’nand är ett exempel på hur tidningshusen forsätter att köpa in billiga serier, för att hålla budgeten nere och inte byta ut favoriter.
– Kom med något nytt, säger han.
Faktum är att Ferd’nand är dyrare än de andra serierna i HBL och finns kvar främst av tradition. På 1980-talet användes Ferd’nand som reklam för HBL, då syddes det upp dockor och hattar. Ferd’nand uppmanade till och med folk att prenumerera på tidningen.
Varför tror ni att serien har blivit en så populär fast punkt just i HBL?
– HBL var en av de första tidningarna som införde serien. Sedan dess har Ferd’nand blivit en del av tidningens identitet, säger Kronqvist.
Många tycker att Ferd’nand är en förlegad, sexistisk serie. Håller ni med?
– Den visar könsroller som de var för ett halvt århundrade sedan. Ferd’nand är ett museiobjekt. Inte trycker man upp sextio år gamla sportnyheter heller. Seriefloran är vital och enorm, det finns många serier som återspeglar vår tid bättre, menar Volle.
Kronqvist håller inte med.
– Man bör vara lite försiktig med att döma ut gamla serier som Ferd’nand. Börjar man peka ut sexism hänger andra popkulturfenom som till exempel rap ganska löst.
